Baščaršija och Ferhadija och vidare
Basarerna. Bakom kröken, bakom de habsburgska kolonialfasaderna öppnar sig denna förmoderna stad i staden, tidlös kommers. Kolröken och doften av grillat kött, blankslitna kalkstenskullerstenar, ”I’m a muslim, don’t panic”, står det på T-shirten och här är locals med sjal och backpackers i slitna dreads. Fortsätter man västerut, gatulivet ändrar karaktär, spårvagnar, trådbussar, från oidentifierade västeuropeiska stader, utplanterade. Ambassader, NATO. Längs med Ferhadija, gatan som blir mer och mer Vaci utca eller Drottninggatan, butiker, kafeer, överallt kafeer, frågan är vilka som sitter där. Trots arbetslösheten en livsstil, och en industri här i centrum. Slitna jugendfasader, banker springer upp. Fantastisk secessionistisk nationalbanksbyggnad, Gotham City i Budapest. Det som överraskar mest myllret, livet, festen en söndagskväll. Allt detta ihop: Livstecken, eller deprimerande bild? Att se en stad som blommar mer än de bleknande nyhetsbilderna, redan gamla, det vill jag se som hoppfullt. ”As long as we are not on CNN, that is a good thing”, säger Jakob Finci från den judiska församlingen i staden. Och konstaterar att judarnas situation här, den var att dela den övriga befolkningens lidanden, oavsett religion. Och nu att bygga upp staden tillsammans med de andra grupperna, som man har goda kontakter med. En global konflikt negerad av de lokala. Sarajevos synagoga har varken vakter, taggtråd eller pansarglas.
Klubben för älskare av den sjunde konsten
Slumpen eller det sjätte sinnet: Har är Kino 1 Maja och i foajen, just klubben för de som älskar filmen. Klassiskt rödmålat, filmstjärnor och Tito, paranta damer har parkerat sig i ena hörnan, här kan man få sprit för en mark glaset. Kanske har någon förövning för den stora filmfestivalen, engelsktalande filmbuff-folk hänger kvar i salongen. Gitarr och dragspel framför baren. ”Are you a priest? I want to divorce her.” Snabb vigsel, vid närmare eftertanke det som önskades. Orkestern spelar inte ”Bella Ciao”, de föredrar lokala motsvarigheter, marken tar slut men kan ju konverteras fram av euro. Här är klubben som stiger ut ur nattens dimmor i varje stad. Eller ur Staden, för romantikern eller urbanteoretikern.
Ja, verkligen en fantastisk stad. Hur gick det att inte bara overleva utan ocksa leva nar snipers prickade vanner, familj o kollegor som om de vore kaniner?
Och hur kunde de ockuperade egentligen baka paj pa ris? Svaret pa just den fragan finns i en kokbok fran Sarajevo med recept, uppfunna med kulorna vinande utanfor koksfnstret.
Nar jag besokte Sarajevo i juli fick jag en kula i min sista kopp kaffe. Servetrisen skrattade, ryckte pa axlarna o tog tillbaka sitt minne som hamnat pa irrvagar i min kopp.
Jag betalade ordinarie pris, en kula ger ingen rabatt.