På Kalmars gator, på väg från Ernesto med cykeln över kullerstenen, andas jag in. Där förnimmer jag växtligheten i mitten av maj, och är tillbaka någonstans tidigt i gymnasiet, tror jag. Doften, hörseln, något spatialt där med teatern till höger… Minnet är så konstigt.
Minnena är bara mina men många delar liknande. Kom att tänka på att det nu inte bara finns en bok utan två av Tove Folkesson på min läslista. Ungas liv i Kalmar i vår generation har jag hittills bara läst om i Henrik Kullanders Elfenbenssvart.
