Det är fel, det här att klockan är så mycket. Jag har blivit min mor, som när vi för saken på tal alltid påpekar, att egentligen är klockan inte tio, utan nio. Samma sak gjorde mina morföräldrar, vill jag minnas. Egentligen.
Men när omgivningen har sommartid måste jag också ha det, och då återstår att ställa om dygnsrytmen. Alltså kryper jag till kojs tidigt, och vaknar tidigt med hjälp av sparad pannkakssmet. Det får bli fattiga riddare. Förresten en av de enkla men ack så goda komponenterna i Chez Madames meny, vars recept nu lämnas över till gästerna när kaféet har gått i konkurs.
