En artist kommer tillbaka med en ny skiva, och låter ungefär som då för länge sen. Om jag lyssnade förra gången, är frågan nu inte så mycket: ”Står jag kvar på samma plats, som när jag hörde det här sist?”. Istället: ”Är jag i samma kurva, på samma upplopp, i samma uppgång eller nedgång?”
För ju längre livet löper, desto mer verkar saker gå i cirklar. Det jag trodde att jag inte skulle kunna ha någon användning för, visar sig komma till nytta. Det jag trodde att jag genast skulle tappa, fanns kvar envist länge.
Ändå: Jag vågar inte tro på upprepningen när den kommer – och vägrar släppa det fåfänga hoppet om den när den inte är i sikte.
