Att låta andras principer flöda fritt in i ens dagliga tankevärld. Det är vad man gör, bland mycket annat, när man använder sociala medier lika flitigt som jag har gjort de senaste åren. Dessa principer kommer ofta i konflikt med varandra, i ständiga debatter, och med en själv som läsare. Till slut kan behovet bli övermäktigt: precis som ett sår måste klias på, så måste felen rättas till. Den som har fel på internet, måste få höra det. Världens jämvikt kräver det, men det är inte säkert att det gör någon nytta. Även om det finns ständigt nya perspektiv att lära känna, nya influeser och synvinklar, så fastnar man lätt i samma cirklar.
Tankandet av impulser leder ju för en del av oss till besvärliga känslosvall, och tar ofta tid från mer produktiva sysslor. Därför har de sociala medierna också kommit med i en sedan tidigare återkommande tankefigur i självhjälpslitteraturen: Detta att man i någon mån ska stänga världen ute, för att bli lycklig, fokuserad och produktiv.
I sin mest radikala form handlar det om att totalt avhålla sig från alla nyhetsprogram, alla ”negativa” personer i ens omgivning, allt som överhuvudtaget kan störa det fokuserade och positiva sinnelag man vill uppnå. Dessa mer extrema varianter, och hur cyniska former de tar sig i det samtida USA där de har sitt starkaste fäste, har skildrats av Barbara Ehrenreich i hennes viktiga reportage om det positiva tänkandets historia i Amerika.
Det finns andra som rört vid idén om att gradvis göra sig av med ovanor i informationsintag på ett i mitt tycke sundare sätt. Den som är intresserad kan titta närmare på Leo Babautas Focus.
En mer omedelbar, enklare och mindre radikal lösning är givetvis att nu och då se över vad man får i sig genom sina flöden, rensa efter eget huvud, och behålla bara det bästa (ofta är det tillräckligt). Den som inte vill avfölja eller ”avvänna” folk, fixar enkelt korta listor att följa istället. På dessa listor kan man sedan låta en del av innehållet vara särskilt kloka och balanserade bekanta, och därtill lägga några citatsamlingar i flödesform. Just nu kommer jag på få bättre saker att ha i sitt twitterflöde än citat från Dag Hammarskjölds Vägmärken.
