Jag läser Isabelles skickligt formulerade text och nickar.
Sedan börjar jag tänka på den debatt som ändå, trots alla dessa välformulerade artiklar från alla håll och vinklar, trots de långa konjunkturerna av ökad frihet (och faktiskt mer och mer uppskattning av denna frihet), ändå dyker upp hela tiden. Den om att Vanliga människor vill bara ha the goods och inte hålla på med några konstigheter. Påståendet stämmer helt enkelt inte. Men, och det händer ju också, om man nu tycker att stressen i alla påtvingade val blir övermäktig, om man vill drömma om diskmaskiner då? Om man jobbar hårt och vill komma hem till något varmt och mysigt? Etc.
Jo, då är det så här:
Fredrik Reinfeldt kunde vinna ett val genom att säga: ”Vi vill inte ta ifrån er något, vi vill tillföra något.”
Så, det borde också fungera för lite mer progressiva krafter. Så här skulle man kunna säga:
”Vi vill inte ta ifrån er något. Vi gillar också TV, bröst, orgelmusik, att vara glad. Små söta djur. Vi behåller fredagsmys, mysbyxor, hårdrock, najader i motljus, tacos, nachos, burritos, granskog och what not. Men vi adderar Upplysningen, performancevrål, demokrati som innehåll och det här att alla får tro att dom är något.”
Allt detta då om… kultur. Sedan handlar valet nästa år om förtroende och ekonomi. Och lite annat.
Det var allt, fortsätt verksamheten. Fortsätt göra både – och.
Andra bloggar om: kultur, politik, kulturkrig, frihet, konservatism, vanlighet
