Malmö
Solen har gått ner över en vacker höstdag, ännu en svart måndag. Vad ska man mer säga om krisen? I don’t want to add to the speculation. Och det är inte direkt något jag kan göra, is it? Jag arbetar och betalar skatt, tro det eller ej. Vad man kan konstatera är att det inte kommer oväntat. Vad man också kan konstatera är att det inte riktigt satt sig i skinnet än. Det är… som vanligt. Ikväll, till exempel: Jag var på vardagslyx i Sofielund. Barbershopkörkonsert med Limelight Chorus, med hittar som ”Big Spender”, ”Puttin’ on the Ritz” (där tänker jag alltid på After Shaves ”De fyra klädesplaggen”) och ”Var ska vi sova i natt”. Före föreställningen hänger jag i den mysbelysta studieförbundsfoajén, jag pillar på mobilen och bakom mig står några femtioåriga män, ”GPS” och ”fairway” är ord jag snappar upp. ”GPS är faktiskt en mycket bra uppfinning”. The phoney crisis, so far.
Det är väl inte så mycket att orda om, som nya chefen för arbetsförmedlingen i Malmö säger i en intervju i Sydsvenskan: Allt tal om varsel kan bli en självuppfyllande profetia. Rubriken på C-delens etta är fin: ”Långkonjunkturen kommer förmodligen att kännas mindre i Malmö”.
Istället ska jag säga detta: OK, backa tillbaka till förra året igen då: Som sagt, vi väntade oss detta och vi väntar redan på fortsättningen, alla framsteg som vi nu irriterat får vänta lite längre på, (”alla jag känner är journalister eller i offentlig tjänst”), men det ändrar inte planen.
Ni, vi, finns här. Hela yupsterkadrar, legioner av uppgraderade, ansvarsmedvetna söderbönor och skogslänshipsters som mitt i smånjutningarna, nostalgiklubbandet, jobbar-ihjäl-mej-men-det-är-ju-bara-en-projektanställning-härdandet, efter slackeråterfallen, kvartlivskriserna, de innehållslösa relationerna eller den innehållslösa bristen på dem, det SATC-emulerande bloggandet, depressionerna, karriärsomdefinieringarna och examina, som efter och mitt i allt detta, kämpar för klimatet, en annan möjlig värld, rättvisemärkt öl och porr, den goda journalistiken, nyurbanismen, och/eller godhetens seger samt obligatoriskt endagsseminarium i genusvetenskap åt alla (and Justice for all).
The 70s/80s children. My generation. Spend some time with me.
