Verona är en bra stad för en dags, en dags ledighet. Just tillräckligt för att äta en rejäl frukost, stanna länge på hotellrummet, ta en kort promenad till Piazza Brà. Ett monument i ögonvrån påminner snabbt om Krakowskie Przedmieście, men det här är originalet. Originalet för så mycket arkitektur, från antik till renässans, finns här i Italien. Det är bara att gå över den breda, runda piazzan, slå sig ner under en markis, dra upp byxbenen något, luta sig lätt tillbaka, och blicka över bordet mot Arena di Verona. Färdigt, inga bekymmer, inga pretentioner. Den tredje största romerska arenan i Italien är fortfarande i bruk. Utanför sceningångarna ligger högar med egyptisk rekvisita, för Aida. Neil Young och Björk ska spela här i sommar. Jag missar båda, men en afton där under augustihimlen tänker jag mig.
Sittande där bland flanörerna behöver jag, tack vare Sébastien Tellier, inte vara orolig för att liknas vid Lasse Kongo i rufsigt tillbakakammat hår, solglasögon och illa ansat skägg. (Se Alla som inte dansar-videon för den logiska stilövergången) Nej, det är à la mode. En bekvämare sommarstil än Thomas Manns.
Sedan när det rycker i benen, gå norrut mot den strida Adige och se terasser med villor och cypresser på andra sidan. Korsa floden och följ de slingrande trapporna upp förbi den romerska teatern och blicka sedan tillbaka ut över stadens tegeltak.
Andra bloggar om: kultur, resor, italien, verona, stil, mode, sebastien tellier, lasse kongo
