Arlington National Cemetary är ”our nation’s most sacred shrine”, står det på skylten vid ingången, och här är Amerikas hjältar begravna, hit reser anhöriga likväl som lagom intresserade highschoolungdomar och åldrade veteraner i tourmobiler. Ett udda val för en kort trip till vår tids Rom, kan tyckas.
Vi vandrar uppför stigarna över böljande kullar, täckta av kritvita stenar. Över en kvarts miljon människor är begravda här, och över tjugo tillkommer varje dag. JFK ligger här, under ett stort monument, men frågan är om inte Bobby Kennedys ensamma kors nedanför en sluttning är mer effektfullt och gripande i sin enkelhet. (Wall Street Journal jämför Obama dels med Bobby Kennedy, dels med misslyckade framtidshoppet Gary Hart från 80-talet. Frågan är ”vem han blir”.)
Vi stannar ett ögonblick framför en sten märkt ”Bush”. Men med tanke på hur vissa familjenamn kommer tillbaka i USA:s historia vore det nog inte så svårt att hitta de flesta presidentnamn, Clinton, säkert, värre då med Obama antagligen.
Washington är klassiskt, braskande monumentalt. Svårt att låta bli att tänka att staden kommer att göra sig bra som ruiner, liksom Rom. Som fredsvälsignad svensk tänker man lätt i floskulösa termer som ”warlike civilization”. Men, kriget spelar roll, varje generation av amerikaner har haft sitt.
Resan ska ta oss vidare norrut. Om man ska börja säga något om skillnaden mellan USA och Kanada (man kan ju lätt ta till siffror, folkmängd, befolkningstäthet etc) kan man jämföra hur man minns sina stupade. Uppe i det nygotiska parlamentets höga torn, Peace Tower, finns en kammare, i vars mitt ett altare bär upp boken med nationens alla stupade, begråtna av böjda, nygotiska änglar. Parlamentsområdet är ett verkligen ett fantasy-London i miniatyr, Harry Potter- eller Warhammer 40k-byggnader.
Mer om Ottawa och Kanada snart, och mellan DC och Ottawa är det en hel dags bilresa, norrut genom Pennsylvania utmed Susquehannas dalgång (det låter vackrare än det är, vi talar om Roadside America, blir du hungrig så är Denny’s att föredra framför Wendy’s), upp genom upstate New York och en kort bit Ontario innan Ottawa ligger där på södra sidan av floden med samma namn, närmre Montréal än Toronto. Innan vi lämnar DC hinner vi äta i Chinatown och besöka den utsökta bar/café/bokhandeln Kramer & Afterwords, (1517 Conn. Ave.) där Bill C. köpte en diktsamling till Monica L, allt enligt min säkra källa.
Andra bloggar om: kultur, böcker, usa, washington dc, arlington, ottawa, canada, kanada, barack obama, bobby kennedy
