Belgrad i morgonskrud är… grått. Alsfalt och betong, vi följer kartan söderut, ska genast ner mot Bulgarien. Bombade ministerier, moderna ruiner står kvar, gigantiska hål gapar ur mastodontiska byggnader. Motorvägen mot Niš bjuder ingen lycka. Reträtt. Det blir en heldag, och faktiskt himlen spricker upp, staden visar sin vackra sida. Ingen stad förklaras av en enda blick, aldrig någonsin. En eftermiddags promenad i Kalemegdan, borgen vid Savas och Donaus sammanflöde, nu spatserområde, park… popcorn en solig sensommardag. Utanför bokhandeln Plato, en man lösgör sig fran gatulivet, polarna på bänken, för en pratstund. ”I’m an art professor – and an alcoholic. Now I want to do something creative, not only for me but for the society”. Men, det är sommar och hett… inget bättre att göra än… detta. Han ler belevat, Zeleno frågar: ja, judisk mor, azkenas, inte sefard som de flesta i Sarajevo. Har känt kvinnor i Sverige (’Ingrid Bergman! Bergman!’) och Slovenien. Och de livsvisdomar vi får är lika vara, men för vissa öppnar sig portarna för vitt.
Blir tåget, i spåren av From Russia with Love. En kupé med de gamla, nedfällbara sätena lovar meditativ färd genom natten till skenornas sång. Jag minns gymnasiets, nittiotalets, Ungern-resor när konduktören med korrupt grötmyndighet vill ta ut en extra avgift för att sittplatserna. Supplemento-knepet, oldest trick in the book. Har man genomskådat det så har man. Sedan, nästa titt, räcker en blick för att få konduktören att hastigt stänga dörren och gå vidare. Men någon egen kupé blir det ju inte, smugglarna är strax där. Sover i skift, vaktande. Säckar med cigaretter. Flera, ett gäng, håller utkik åt varandra. Så vad gör man? Vi har vår resa, de har sin födkrok, blickarna möts knappt och i ingenmansland skruvas taket bort och lasten stuvas. De bulgariska gränsvakterna införstådda? Andra kupéer granskas hårdare. Andra avslöjas. Men: Smugglarens lättade blick, korstecknet… en rit eller en högst reell tacksamhet? Leendet.
Låter som att leva i en spänningsroman. Verkligheten som ofta överträffar dikten och all den där jazzen. Hittat någon bostad hemma än?
Inga Spectre-lönnmördare dock. Men verkligheten – ja, den överträffar, som tur är, får vi ändå säga, alltid dikten.
Nej, jag har varit vägen (alltför) trogen – så rum i Malmö efterlyses härmed… Bildningsresan fortgår dock, ”livet ut, hoppas jag.”
Vad var det de smugglade? Trodde att det mesta smugglades åt andra hållet… Och tack för vykortet och att det inte förställde ett sönderskjutet hus (jodå de fanns att köpa lite överallt).
Congratulations! To support the lifestyle of the last of the famous international playboys
you have received a one-time donation of 20 USD (approx 147,09 SEK) to use exclusively for
latte.
Keep blogging!
Trogen: Varsågod! Läs en gång till, det antyds i texten… Iofs hörde jag rykten om smuggling också i andra riktningen, det odlas ju en del tobak i Bulgarien.
Har inte blivit någon latte än, men det kommer nog, i Odessa kanske… Lviv om inte förr.
Hahaha. Såklart. Jag läste det som ett verb. Både första och andra gången. Men denna vara har jag ju stött på också…serbias finest.