”It must be your lucky day”, säger Mohammed någonstans mellan färjelägret och Naum, som blir den första stoppet. Normalt tar han inte upp liftare: ”After all it is different times now”. Börjar få mina teorier bekräftade; som man ska man ha en kvinnlig bekant med sig om man vill få lift.
Vi, min vän Zeleno och jag, är nära att resignera och plocka ner skylten, ta oss till busstationen, när den bosniskskyltade Forden stannar. Så är vi med, ”Run to the hills” ljuder ur stereon och vägen slingar upp längs kustbergen. Mohammed och Marisa är på väg hem till Sarajevo efter semester i Dalmatien. Vi får lift, inte bara till färjelägret utan över näset, upp längs fastlandskusten, förbi den runt två mil korta bosniska kuststräckan och sedan in i Kroatien igen, innan vi sätter av upp mot Sarajevo och passerar den riktiga gränsen.
Mohammed har ett stadigt grepp om ratten och bergsvägarna ger filmiska vyer, snart följer vi smaragdgröna Neretvas dalgång upp mot Mostar, genom ett bergigt Herzegovina präglat av kustklimatet. Marisa läser vad min guidebok har att säga om hennes hemstad och dömer snabbt ut restarangerna. Det bästa är Sarajevos filmfestival, men den kommer vi att missa. Vi passerar byar, vägrestauranger; kroatiska flaggor och moskéer i allt snabbare fart. Strax innan vägen slingar igenom tunneln ”Ivan”, gränsen till inlandet, det mer lantligt kuperade inlandslandskapet i Bosnien, blir det något av rally och de dödsföraktande motorcyklisterna kommer kanske alltför nära, men till ”Jumping Jack Flash” kan vi inte annat än njuta av vägen.
Det är inte bara en resa genom den muslimsk-kroatiska Federationens territorium, utan också en resa genom rockhistorien. Janis ”Summertime”, Jimis ”All along”; utblickar mot grunge och tidig punk, Nirvana och The Clash, susar igenom Sarajevos förstäder till Steppenwolf och det blir ett igenkännande leende, ”Tempel of love” förbi stadens första stora moské. Sedan förbi Holiday inn och till slut, sista biten i centrum upp längs floden Miljacka och förbi Franz Ferdinands ödespunkt vid Latinska bron, runt den skarpa svängen norrut vid Nationalbiblioteket som släpper av oss i utkanten av Baščaršija, och då är vi framme, och dagen lutar mot kväll, den första i Sarajevo.
Hej!
Vad spännande det låter! Lite nyfiken: hur bestämde ni er för liftningsprojektet?
Non sequitur
Arbetar f.n. på ett nytt papper om rättvisa mellan generationerna. Fick lite färsk universalistisk ammunition när jag läste detta underbara citat av Martin Hollis:
”liberalism for liberals, cannibalism for the cannibals”
Sarajevo. Följer som vanligt med största intresse!
Hej Susanne! Att lifta: inte min idé, får jag erkänna, min vän var säker på att det skulle vara en bra ide. Sprunget ur en del ekonomisk begränsning och en del äventyrslusta. Dock: Från Belgrad inte lika framgångsrikt.
Rasmus: läser med spänning alla arbeten du skickar… vid tillfälle!
Fortsättning följer!