Jag är plötsligt i Holland. Vi räknar på det och kan ändå inte minnas när jag var här sist. Det måste ha varit över tio år sen, ändå. Nu sitter vi här och lyssnar på samma stereo som då i gymnasiet, i Kalmar, fick spela Rolling Stones (det var innan vi blev samtida, Oasis bara brölade, TG ville nog intoducera Suede men det tog tid). Nå, vi drack kaffe då och lyssnade på Stones och […]
Det är förmodligen ett bra tecken att vara helt utslagen efter ett rejält pass indiegympa. Terminens uppvisningslåt har fått en lite utvidgad koreografi, och möjligen kan det bli en låt till. Ändå bara fyra veckor kvar till uppvisning. Jag säger inget ännu om vad man kan vänta sig, men det är som vanligt något helt nytt. Och till en ny låt, inte som den här svängiga biten jag övade in min speciella mumiedans till.
En lång vandring förbi asfalt och körsbärsblom blev längre när eftermiddagssolen blev kvällssol. Kontrapunkt har börjat hålla öppet sitt Kontrakök fem dagar i veckan (gå dit och ät för en valfri summa) och vandringen därifrån blev en historisk exposé över idéer värdiga att bli kvartersnamn. Kampen, Dristigheten, Modet och Manligheten. Och så Friheten, Jämlikheten och Broderskapet.
Stanislavskij eller Brecht, ja. Det finns plats för många olika teatertolkningar på Scenkonstbiennalen, i vår i Malmö. I dag har lösa biljetter släppts till föreställningarna, och de sägs gå åt fort. Gästspelen innebär en ny chans att se många hyllade uppsättningar från de senaste åren. Efter en snabb koll vill jag inte missa Robert Fux i paradrollen som Herbert Tingsten i Ansvaret är vårt, och jag rekommenderar också å det starkaste Vår klass, Tadeusz Słobodzianeks […]
Jag har just kommit hem från påskfirande med släkt och familj, i Småland. Högtider passerar ibland så självklara, och blir andra gånger anledning att fundera på kultur man bär med sig och sådan man möter, på händelser ”tjocka av mening”. Ibland får jag i uppdrag att skriva om seder och bruk, och inför förra årets annandag påsk skrev jag om en polsk tradition, Śmigus-Dyngus, som är rätt väl anpassad till nuet men också har en […]
Jag skrev häromdagen om dagboksläsandets insikter. En dagbok jag blir mer nyfiken på är Sara Lidmans, som Elin emellanåt tar upp intressanta punkter från. Som den här: ”Men hur ska jag få ihop den här texten – som nästan bara lever på mitt raseri mot andra texter”? Det problemet har jag själv tänkt på: om hur att orättfärdigt fördöma någon orättfärdig fortfarande är orättfärdigt. Målet är att pressa sin egen rättmätighet över en viss gräns, […]
Gnistrande kallt i natten. Månen speglar sig i Kalmarsund. Staden är förtätad men stjärnhimlen är kvar och lägenheternas gestalter är lika de gamla.
Av någon anledning började jag och mina kompisar lyssna mycket på både Björn Afzelius och Mikael Wiehe under gymnasietiden. Lite underligt, för det låg så att säga helt fel i tiden. Samtidigt gjorde det kanske saken lättare: Det var en annan generation, som vi kunde tolka som vi ville. En annan tids musik och en annan tids politik. Låtarna passade bra att sjunga med olika grad av ironi, men: med den sortens ironi som erkänner […]
…och radio sprids genom eterrymder och kablar på många vis, lagras, buffras och strömmar. Jag minns alla nattprogram och hur de brukade röra vid mina hörselorgan i mörkret. Ett slags nattmusik av rang sänds ut via Berlin Community Radio: Balearic Bigos, ett program av Jaromir och Zambon som med showens skojfriska namn definierar genren polonobalearica. De är kända för den som följt etiketter som The Very Polish Cut Outs och Transatlantyk, och hela den scenen […]
…är en Thomas Mann-sommar, brukar jag säga. Men kanske vissa mer än andra. Nu är det officiellt att Thomas Mann blir ett bitema och att Bergtagen blir opera under årets upplaga av Maltafestivalen, den stora scenkonstfestivalen i Poznań. Festivalen har vuxit över alla breddar och nu innefattar stora konserter och akademiska samtal, allt under ett övergripande tema. I år är det ”New World Order”, och jag undrar ängsligt vilka illuminati-referenser som kommer att väckas till […]