Så mycket historia… Jag minns att mycket av det jag hade med mig när jag till slut begav mig utanför Sverige, när jag sa ”svensk” och var bland jämnåriga européer, var musik: Cardigans, Hives, blev nickningar på indiegolven i Warszawa.
Nu står jag på innergården, på fest hos Tambourine Studios, och tänker på all historia. Alla låtar, allt detta soundtrack till våra liv, som spelats in här.
Jag tänker på det också när jag ensam, vi sidan av festen, sjunker ner i en soffa i minimal men smakfull och välljudande studio/kontor och hör Thomas Öbergs 5.1-installation. ”Det här rummet är ditt.”
Jag träffar den gamla bekant som bjöd in mig hit, och får reda på att han spelar in material till en Tahrir-app med Ramy Essam, som blivit fristadsmusiker i Malmö.
Kvällen fest cirklar kring Stella Lugosi, som gör en liveinspelning. Den streamas på storbild ut på gården. Känslodjup sång och mbira tränger ut till vinminglarna, basen läggs på, sen trummor, vi hör och ser låten växa fram i tagningar, på lagom behörigt avstånd.
”Ta det en gång till!”
