Ska precis resa mig ur soffan och när jag trött och lite slumpmässigt får syn på en bok: Anders Ehnmarks essäbok En stad i ljus: Antonio Gramscis slutsatser. Den var mitt kanske mest oväntade fynd från någon bokrea, jag hittade den på Lidl. Det här får mig att tänka på att jag är mer ointresserad än någonsin av bokrean, nu när jag har en läsplatta. (Och då måste jag titta efter, och ser att numer finns Ehnmarks böcker också för plattan via biblioteken.)
Istället för att drömma om att fylla mina hyllor, ser jag nu framför mig hur min platta mer och mer kommer att innehålla en samling av det i dag verkligen viktiga i litteraturen, helt enligt min personliga bedömning. Så föds en ny idé om att överblicka inte all mänsklig kunskap, utan bara den som är något att ha. Drömmen att bära med sig all mänsklig kunskap i form av en laptop med uppkoppling är gammal nu, och den här nya ungefär lika romantiska idén handlar om något mer raffinerat, mer fokuserat och klart. Boken, även om den är digital, står i de här tankarna för något annat, en djupare, mer definitiv slutsats än en artikel eller ett blogginlägg. Det har tillåts anpassa sig till sin egen helhet, eller mer konkret haft en redaktör som läst med kritiska ögon och en författare som har lagt åtskilligt med tid. Den kan fylla en med respekt på samma sätt som en film ofta gör: all möda blir verkligen synlig. ”Alla böcker som är värda att läsa, är värda att läsa två gånger”, tänker jag, och det gäller även filmer.
