Det blir ingen konstnatt, för min del. Istället blir det Håkan Hellström på TV och Sture Alléns Dansorkester på radio. Inspelade livekonserter. Ja, samtidigt. Svårt att bestämma sig. Mixar nivåer… Ingen gräslig kakafoni… jag gillar det faktiskt. Bara ”En midsommarnattsdröm” och ”Styr den upp” funkar inte tillsammans. Då blir det den förstnämnda. Om inte annat: Detta får bli ett statement mot den konstlade konfliken mellan vit och svart musik, mellan indie och, ja, det ska väl vara hiphop men Sture får representera det. Inga konstigheter. Ni kan lita på mej.
I väntan på skördefest ute bland pumpor och kalksten imorgon: Den hembärgade bokskörden.
Claes Andersson (2006): Saltomortal. En roman, en sorts mjukt och återhållet berättat moralitet om narcissister på glid. Andersson berättade att han mycket medvetet undvek att använda terminologi från yrkesrollen, psykiaterns, för att beskriva sina motståndare under tiden i den finländska toppolitiken. Men några sådana betänkligheter behöver han inte ha gentemot romangestalterna. Annars: ”Jag brukar hitta två böcker varje mässa”. Jag hittade några till, ännu ej lästa:
Två slovener: Slavoj Žižek med Väkommen till verklighetens öken och så då Aleš Šteger Tingens bok, har en känsla av att jag får återvända till dessa på ett eller annat sätt.
Och mer efter den sydslaviska resan, resans plog river upp volymer ur det fördolda, förbisedda: Trieste-numret av Pequod, och Ariel nr 4-5 2004: Som ett förbluffat vittne i ett land, medan det ännu fanns: Tretton samtida ex-jugoslaviska poeter.
Så, nu har jag något att läsa… och vi något att diskutera, om ni vill. Höll på att glömma Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors. Efter Foer och Lewycka är jag nyfiken hur mötet i den boken skildras.
—
Andra bloggar om: kultur, musik, litteratur, böcker
