Det är förunderligt vad takhöjd kan göra. Jag menar nu inte i ett samtal eller något sådant, utan i ett alldeles konkret rum i en byggnad.
Nu ligger jag i ett mörkt rum, endast upplyst av gatubelysningen utanför. Det är säkert mer än fyra, kanske nästan fem meter högt i tak. Jag tror det här huset varit ett ämbetsverk eller ministerium. Rummen är alla olika på mitt vanliga vandrarhem i Warszawa, och det här fyrbäddsrummet har blåa väggar med målade moln och luftiga vita gardiner.
Jag ligger och tänker och försonas bra med att taket är högt och himlen oskyldigt, overkligt blå.
