Jag har just kommit hem från påskfirande med släkt och familj, i Småland. Högtider passerar ibland så självklara, och blir andra gånger anledning att fundera på kultur man bär med sig och sådan man möter, på händelser ”tjocka av mening”.
Ibland får jag i uppdrag att skriva om seder och bruk, och inför förra årets annandag påsk skrev jag om en polsk tradition, Śmigus-Dyngus, som är rätt väl anpassad till nuet men också har en intressant historia i bondesamhället. Och jag vet åtminstone en bekant som fick skaffa en ny mobiltelefon efter en påskutflykt.
