Jag sitter och har Nils hemma på middag. Vi har avhandlat Leviathan, myntat begreppet ”prekariserade makthavare” (om plattformsletande 30-åringar som måste vara beredda att röra sig mellan många olika sfärer), smakat min sista kvarvarande IPA från för två år sedan, och funderat på varför Lena Andersson inte blivit någon bra medlare i Darfur.
