…in i bloggutmaningen kan jag konstatera att jag fortfarande hänger i. Ett inlägg om dagen, i enlighet med reglerna. Femtio dagar nu, säger de som räknat.
Och vad ska man säga om det? Man kanske kan säga att det mer handlar om ett beslut att fullfölja en vana, än om bloggande som sådant. Man får släppa ambitionen om att varje inlägg ska vara något stort och bra – bara för att upptäcka att många inlägg blir sig själva nog ändå. Förstås.
Det där att ett inlägg måste få vara hur kort och banalt som helst, det måste man nog vara klar över från början om man inte har väldigt mycket fritid eller betald arbetstid att lägga på högkvalitativa texter. Annars blir det högtflygande planer som får avbrytas med buller och bång, eller i all tysthet.
Men den här gången rullar jag vidare mot målet.
