Det finns, i Eskilstuna liksom i andra mellanstora svenska städer barer där människor möter människor. En kedja har gjort det till sin slogan. På Harrys stavas sommarens tisdagskoncept halva priset i baren, Peter Siepen i rött plommonstop och två lättklädda dansöser. Vi kommer vid sju och alla bord är bokade, givetvis. Men det går minsann att slinka in lite senare och under kristallkronorna hitta ett bord ledigt mellan biosuperande väninnor och sent kommande sällskap.
Väntan är lång, nästan lika lång som kön i baren och en bra stund efter tio tågar Siepen upp på scenen, börjar halvengagerat skjuta av crowdpleasers med blicken någonstans mellan skivspelaren och macbooken. Och med snack mellan varje låt, nästan. Creedence. P4-musik.
Dansarna är solbrända har röd topp respektive bikini, om de vore bleka och haft tjugotalskorsetter istället hade det kanske varit mer OK i mina kretsar, att titta på dem. Fast en del genomskådar det där och tycker burleskstriptease är ett sätt för feministkillar att se lite naket med gott samvete. Nå, att gå in på herrtoan till tonerna av The Beloved – ”Sweet harmony” är iallafall en queer läcka på fler sätt än en. Jag övertolkar, men det är ju det som är själva poängen.
”Nu kommer en låt ni har väntat på i sextio år”, säger Siepen och drar ensam på scenen igång George Formbys ”When I’m Cleaning Windows” och sjunger med. Sen direkt mix till Sjörövar-Fabbe, som verkar vara en youtubeklassiker i stugorna. Någonstans där, eller när Thore Skogman-covern går igång, tänker jag att det här är Kiviks marknad. Siepen verkar vakna till och köra sin grej i samma takt som musikproduktionen övergår förståndet och tar steget in i det absurda.
Det är onekligen här människor möter människor, jag blickar mot dörren och där sträcker en man armen bakåt och kommer in med två kvinnor i traditionella romska klänningar, de kastar sig in i dansen mellan bar och scen. Visst hade jag kunnat rekommendera mysiga Café Sylvia på Söder eller hyllade Café Kaka, och naturligtvis Raw, som har en utsökt förvaltad postindustiell fabrikslokal varje klubbarrangör i Malmö skulle ge hela kulturstödet för. Men, whatever, det är ju här det händer. Där jag är, är det alltid roligast. Gå ut och var glad.
—
Med en dåres envishet jag kommer att hålla fanan högt i E-tuna fredag kväll, dricka rom nere vid ån kanske, för att till slut ta tåget mot huvudstadens 080808-firande och möjligen anlända till Stureplan lagom till The Bloody Beetroots spelning. Men troligen någon helt annanstans, en annan tid. Quod erat demonstrandum.
