Tog en genväg genom Folkets park i eftermiddags, det hade redan börjat skymma, och det är ju något med det där, stängda nöjesfält… på vintern. Jag hajar till. Nån sitter i pariserhjulet. En ensam ond clownfigur i glasfiber.
Vinterkvällar som den här i takvåningen är ändå… lugna. Golvet knarrar i hallen, jag sitter vid skrivbordet under fönsterkupan och drömmer om Island och New York. Inga resor nu, men… den längsta resan är ju resan inåt. Nattduksbordet tyngs av aforismer. Jag har förmånen att ha vänner som skriver mig mycket ärliga och utmanande brev. Det är ju sådant folk betalar dyrt för att få höra.
”The morning comes, the night decays, the watchmen leave their stations”
Läser lite William Blake, America – a prophecy, men det enda som återstår är tre cookies för 99 cent… Dystert.