Ja, för er som oroligt har hört av er, jag slapp alltså spendera resten av kvällen ensam. Efter tolvslaget gick jag till en övergiven kontorsbyggnad i Sorgenfri och träffade där vänner. Man skulle ha enfärgade kläder, och först när jag kommer dit förstår jag hur ironiskt detta måste vara med tanke på klientelet. Alla som inte crunkar är nuravesmän. Jag får iallafall beröm av ölutskänkaren i köket. Jag tänkte ju mig att alla skulle bilda något slags stort spektrum, som på något Van Morrisson- eller Pink Floydkonvolut. Och så skulle det vara rök. Och högt i tak. Men, det är jättefullt och många bruna palestinasjalsmönstrade basebollkepsar på sned. Men man kan gå ut på taket och ta lite luft. Ett farväl till ett färgglatt år.
Nu går årskrönikorna tretton på dussinet. Jag har varken tid eller lust till att skriva en just nu, men här på bloggen har en del världshändelser givit avtryck: Polen fick en ny regering. Burma engagerade… ett tag. I Kosovo blir det nya året avgörande på många sätt. En återblick på hela sommarens resa finns på Balkan Tour.
Angående det nya året i östra Europa: se Edward Lucas förutsägelser. En källa till insikt om nya ordförandelandet Slovenien i synnerhet och andra delar av det gamla Jugoslavien i allmänhet är Anna Ehrlemarks översättningsblogg Omladina.
För mig var det ett gott år med många bra möten. Det ni sa och det ni va kommer att fortsätta betyda mycket för mig. Nu ska jag återgå till arbetet.
Peace out!
Och till slut, en musikalisk sammanfattning: (Tack Erika!)
Familjen Hjärta M.I.A – Det Snurrar i Min Skalle (DJ Kärnvapenkrig Remix)
(hos Hospitalet Umeyo)
Andra bloggar om: nyår, Malmö, klubb, Sorgenfri, Smutsiga södern, årskrönika
