Tillbaka där jag hör hemma, i sängen i Malmölägenheten. Känner hur den här förkylningen eller hostan eller influensan eller vad det är, som alla andra haft, kommer. Men det brukar gå över snabbt. Nå, för fullständighetens skull då, fortsättningen på stockholmshelgen:
Inflyttningsfest på Prostvägen. ”Jag ska lobba i styrelsen för hissmusik” säger värdinnan. Vi tar finlandsfärjehissen upp och går in på det svartmålade betonggolvet. Jag språkar med folk från Oskarshamn. Jag går fram till CD:n. Jag dj:ar rock och pop som var acceptabel på åttio- och nittiotalet. Ingen dansar.
Taxi. Några väntar på bussen. Kommandon över telefonen. Naglos? Marie Laveau? (Det är ju the witch queen of New Orleans och någon gång har väl Le Sport spelat där, se vad jag kan Stockholm jag) Debaser? Medis, Slussen? Södra teatern stänger två, uteslutet. Värdinnan säger åk till Slussen, vi åker till Slussen. Väl vid Slussen är värdinnan på Marie Laveau. Debaser har kö över hela plattformen. Så vi går på random bar istället, Torget heter den visst och de har fina tapeter. Det är en gay bar, förstår jag när servitören, som vi står i vägen för, för att skingra oss inte säger ”Killar, killar” utan ”HBT-personer, HBT-personer”. Då står vi och pratar med Robert Fux, bekant från kalmartiden. Vi frågar lite lätt om några olika klubbar, får inga solklara svar. Vi följer honom istället, till Lino på Riddarkällaren. Vipkö, entourage. Fullt av folk, alla åldrar och utseenden. Schlager eller partyhits, kanske missar jag något golv. (I så måtto likt Kalmar, förlåt men det måste sägas. Musiken är… musiken. Känslorna står över den. Eller före menar jag.) Vi tar givetvis seden dit vi kommer dansar och mer därtill, dansar i fönstergluggarna. Se så kan det gå. Utan att ens ha sett de fantastiska bilderna på Roberts myspace, bara några av de kulturqueera människorna på klubben, tänker jag att jag ska låta Franck Provost riktigt gå lös och klippa mig en artylesbisk-Tomboy-DJ-frisyr, med lite Morrissey på toppen.
Gabriel – det dansades visst. Minns du inte? Jag har t.o.m. bildbevis.
OK… tack för korrigeringen! Men det kanske inte dansades i den utstäckning jag hoppades. Minns att när jag la på ”Take your mama” och trodde allt skulle lyfta så var ni inlåsta på toaletten. Mika blev ju också dansad till, minns jag nu, men kanske blir det korrekt om man läser det som att ingen dansade till 80-90-talslåtarna? Aja… tack för festen iaf, återigen, fast jag missade vodoodrottningen…
På Katarina ligger mäster Cees under en vacker gravsten lite på snedden. Vi var där, Pojken och jag, och delade en andäktig stund mitt i vintern för cirka 20 månader sedan.
Och Fuxen mådde som han ska?
Vi passerade en bagarmästares mausoleum, 1700-tal. Och funderade på om t.ex. Mats Hulth skulle få en lika ståtlig sista vila. Sen såg jag också Cornelismonumentet och den lilla park som omgav det. På Adolf Fredrik, där jag strövade en ledig stund på lördagen, såg jag Brantings grav med texten ”Arbetarledaren, Fredskämpen, Statsmannen”.
Fuxen försvann när vi väl kom in på klubben, men dittills, ja det antar jag.