Kastar mig in på ett Internet Centar efter ett hastigt väderomslag, plötsligt blåser det upp, åska och regn. Den tryckande hettan som följt oss från Skåne till Serbien får sin utlösning.
Efter ett kort rådslag i går kväll, beslutade vi oss för att stanna hela lördagen i Belgrad. Tågen går inte riktigt som på ÖBB:s annars utmärkta söktjänst. Jugolend får bli en annan gång. Kanske när jag har lärt mig ytterligare några fraser på serbokroatiska.
Gårdagen alltså: Efter den långa resan genom ändlösa majsfält, eller vad som för mig ser ut som majsfält, når vi Belgrad runt halv sex på kvällen. I stort sig likt från förra året, men fullt av folk, fredagkväll, vi vandrar gatorna upp mot norr och tar in på ett hostel av typen ”small and friendly”, vilket bland annat betyder sköna soffor och no problems, men långa toalettköer.
Efter att ha slagit oss i slang med amerikanska Mira drar vi ut för att äta och så småningom ansluta till Anna Weitz med vänner på Idiot. Baren ligger i källaren till en gammal villa, på trappavsatsen utanför den imposanta vita porten känns det som ett föräldrafritt party eller med ytterligare lite fantasi som en scen ur en italiensk film. Kvällshettan är tröttande och slutligen väljer vi bort flodbåtarna med turbofolk för en tidig kväll. Kan behövas.
Serbien, vad ska man säga om Serbien då? Vänta er inga svar här, min vana trogen åtminstone försöker jag hålla tyst om saker jag inte förstår…
Skönt att du är tillbaka! Blogga tappert, gunstig junker!
Bloggar natt och dag, come rain come shine, when on the road…