Nu är det alltså naturvetenskapligt belagt: Polen är hetast just nu, i Europa… 31 grader. Om man får tro den lokala Metro-upplagan, s. 18. Fast det är vissa tvetydigheter vad gäller Stockholms temperatur.
Här är iallafall för kvavt för att arbeta och för kvavt att vara ledig, värmekoma bakom tjocka, gulbruna plyschgardiner. Tre, fyra sömnsjok. Läser vidare i Foer, tar med mig dagboken till Kafka. Ett limbo, utan arbete eller fest, en vändpunkt. Sommaren har någonslags vändpunkt, alltid för mig iallafall. När hösten är närmare än våren. Och jag ser en stjärna på himlen, har något med det att göra tror jag.
Igår vad det God Save the Queen igen på Jadłodajnia, men det är inte riktigt inomhusväder, V/A-team testar en ny DJ, och dessutom är W-wa:s indiegrädda antingen i London över sommaren eller kanske på Open’er-festivalen i Gdynia. Det blir inte riktigt som det brukar. Golvet vill inte riktigt lyfta. ”You look like… tourist” säger en polsk bekant. Men det är en gammaldags turist på ett litet strandpensionat. Tomas Mann-sommaren 2.0, linnebyxor och halmhatt. (En debatt rasar samtidigt över bloggar, kultursidor och nöjesbilagor i Sverige, där shortsens och linnebyxornas alla klassmässiga, stilistiska och övriga socioestetiska konnotationer nagelfars.) Går in på Czarny, men de jag varje stund väntar mig få se kommer ju inte, är inte här längre. Nå. Det här är en vändpunkt, mellandagar, avstamp.
Så, på måndag börjar jag rapportera för Polonia igen. Och saker händer ju här, premiärminister Marcinkiewicz avgår, så nu verkar det bli tvillingbröderna på båda posterna till slut ändå. Så länge det varar. Det två vicepremiärministrarna reagerar lite olika. Lepper, kallad vänsterpopulist, är förvånad. Giertych, kallad ultrakatolik, välkomnar utvecklingen.
—
Dagens bloggtips: Rostsverige, rikligt dokumenterade vandringar genom rekordårens ruiner.
