Just one post of blogging ’fore I go. Kappsäcken är packad. Haft en anhämtning i den ständigt pågående resan. Kalmar har sövt ner mig, till en vecka av letargi. Kalmar är en sovstad, konsumtionsstad numera. Fabrikerna, regementena och det mesta annat har för länge sedan lagts ner, kvar är rivaliserande krogkungar, övriga nöjesprofiler och en välmående men synnerligen uttråkad lokalbefolkning. Den berömda småländska företagsamheten finns inte på dessa kustslätter; ”Småland, det är någonstans inåt Växjö” som min infödde vän en gång sa. Och Stagnelius, han var ju ölänning… Fast han trånade och försmäktade här i stan han med, innan han drog vidare för att plugga i Lund. En tanke som tilltalade mig i gymnasiet.
Men: för att detta inte ska bli ännu en jeremiad från den självutnämnda kreativa klassen: Jag är klok nog att förstå varför människor vill bo här; naturen (Är Kalmar Sveriges näst vackraste stad? Efter Visby; jag är svag för gotiska ruiner… Vid närmare eftertanke kommer jag på många vackra svenska städer, nåväl), en plats för barn att växa upp på, en plats att odla sin trädgård helt enkelt. Jag känner mycket intellektuella och sensibla människor här, låt mig säga det. Stora delar av Västeuropa sover ju i däst välmåga, så det är inget lokalt problem, egentligen.
Dock: I veckan öppnade IKEA här, och varken Strindberg eller Grönköpings Veckoblad hade kunnat föreställa sig den messianska glöd med vilken denna ödespunkt i tid och rum mottogs av stadens fäder och ett enigt medieuppbåd: ”Smålands hetaste utflyktsmål”. Så brandar man det faktum att hemmansägare och sommarölänningar ska köpa inredningen i Kalmar istället för som tidigare i Växjö eller Jönköping. Vi har absolut inget att vara stolta över, förutom närheten till världsarvet på Öland förstås, men vad gör det, nu har vi IKEA!
Tänkte här avsluta med en flammande appell om vikten av Självrespekt, Stora Värden och Något att Leva För. Men det blir för gymnasialt, och skulle inte bekomma solarna på bryggan. Och förresten har jag ju flyttat. Men medge ändå att det vore kul om det fortfarande funnes en förening som ordnade med midsommardans på koloniområdet, istället för att alla har sin egen plasma-TV. Men det är ingen som har lust.
Låt oss sluta i hoppets tecken och ge kredd där kredd is due: Krutov förde in lite gör-det-själv-urbanitet över kullerstenarna, nu flyttar de förstås. Liksom Gentle Touch antar jag. Så låt oss för Kalmars skull hoppas på en brain boomerang of the 70’s/80’s child. Fast då kan man ju lika gärna bo på Öland…
—
På Johans tankar för jag ett öppet samtal med Johan Folin om varför vår generation inte betalar. Första delen av mig, andra delen av Johan. Fortsättning följer.
Nu tror inte jag att kalmariterna i första hand är så stolta över att IKEA slagit upp portarna i staden. Däremot är det ju så att många kan få jobb. 5000 sökte. Kanske ett par hundra fick plats.
Visst är det tråkigt att nya arbetsplatser idag ofta handlar om att serva ren konsumtion men det finns värre verksamheter än IKEA, de har t.ex. goda anställningsvillkor för dem som måste få en riktig inkomst och inte kan kosta på sig att som vi ”hanka” oss fram. Och är det verkligen så illa Kalmar hoppas på positiva effekter av etableringen av en stor aktör på arbetsmarknaden? Är de representanter för det lata, bidragssugande folket som bara vill sitta framför platta skärmar?
Att konsumtionssamhället på många sätt är bedrövligt och att mål med mening tycks saknas titt som tätt, så är det. Men den tragiska situationen blir inte bättre av att hacka på folket med höga avbetalningar för de platta skärmarna. Visa alternativ istället.
Intressant ämne. Egentligen vill jag nog säga något om konsumtionskultur men jag kanske ska börja med den samhällsekonomiska sidan av saken. Det brukar heta att IKEA ”skapat” 300 arbetstillfällen, såsom om det inte redan fanns en marknad för möbler i sydöstra Småland och de boendes enda möbler fram tills nu varit de här omdebatterade plasmaskärmarna. Snarare fanns som vi alla vet ett antal etablerade lokala handlare i Kalmar vars övervinster säkerligen ledde till ”trickle-down” genom den lika lokala restaurang- och nöjesnäringen. Nu bör det noteras att en del personer tidigare åkte till IKEA i Älmhult eller beställde på postorder. Icke desto mindre är det uppenbart att när kalmarbornas möbelbudgetar numera flödar in i IKEA:s karusell av holländska stiftelser så kommer Kalmar på sikt inte bara berövas existerande arbetstillfällen inom detaljhandeln utan också förlora värdefulla lokala kapitalister.
En nationalekonom skulle inte hålla med om ett ord av ovanstående. Snarare hjälper IKEA:s etablering till att rätta till en imperfekt fungerande marknad med övervinster. När de boende i Kalmar med omnejd inte längre behöver betala så mycket för möbler kan de istället köpa än mer plankstek på Ernesto (det lokala italienska restaurangimperiet).
Givetvis har nationalekonomerna rätt. Precis som i frågan om värdet av fri världshandel. Det är bara det att det finns en uppenbar spatial och temporal fördelningsdimension som många neoklassiska ekonomer helst vill bortse ifrån.
Sen till frågan om konsumtionssamhället. Jag tror faktiskt det är betydligt bättre än sitt rykte. Först och främst har faktiskt människorna ett val, de behöver inte deltaga, något som på djupet skiljer alla kapitalistiska samhällsformer från deras totalitära socialistiska motsvarigheter. Därtill, det finns en punkt där perfektionismen skär den liberala autonomin och vi helt enkelt måste acceptera att om detta (se på plasma-tv) är vad människor vill göra med sina liv så har de rätt till det. Kruxet är bara, är det ekonomiskt och ekologiskt hållbart? Inte minst är det tveksamt om alla dessa miljoner människor i Asien kommer att vilja fortsätta tillhandahålla varor till vår överflödsfrossa, åtminstone till de löner de idag arbetar för. Det är onekligen något genuint perverst med att svensk ska få fyrtio gånger så hög lön för samma arbete som en kines. Och eftersom ingen ens kan föreställa sig ett ”möte på mitten” återstår nog bara alternativ USA, nämligen att arbeta istället för att gnälla. För om nu nationalekonomins teorier stämmer borde ju ett genomsäkert sätt att ”skapa jobb” i Kalmar vara att skapa ett högteknologiskt exportföretag.
Förutsatt att det nu är pengar vi vill maximera i framtiden. Vilket är långt ifrån säkert.
Tror inte heller att kalmariterna är stolta, men före detta kommunalrådet Kjell Henriksson utbredde sig som om detta var kronan på hans gärning. Och det är lite tragiskt. IKEA är inte så… nytt. Jag tror att det måste komma upp genuint lokala saker för att man ska kunna känna att bygden är på väg framåt. Utlokaliseringar som t.ex. det som har med högskola och immunforskning, vindkraft eller vad det nu kan vara är bra och naturligtvis ska man hoppas på detta. Men: också något eget.
Alternativ till konsumtion finns; konsumtionssamhället bär självt inom sig fröet till ett rikare liv, borgaren (eller den skötsamme arbetaren) är bohemens fader/moder… oftast väldigt bokstavligt. Initiativ som indieklubbar (Krutov), teaterföreningar (minns Teater Katastrof som kom från igenstans och fostrade många stora talanger) och vad som helst är vad som vad som behövs för att människor ska kunna blomma ut. Och det syns ofta inte i (de gamla klassiska) ekonomernas kalkyler… Jag tror också att en ekonomisk blomstring, som vi alla vill se, i en småstad som denna skapar förutsättningar för fler livsrepertoarer, men det krävs ju att någon stiger fram och styr upp dessa nya, djärva idéer.
Och: vi är alla en del av detta, och då kan vi ju vara det jordens salt som diskret föreslår att lokala biografer är bättre än plasma-TV, pubar är roligare än att köpa en egen öltapp till hemmet. Och det senare vet ju alla i Kalmar är sant i alla fall.