Vaknade i morse av dragspelstoner genom fönstret, en zigenare jag ofta sett på spårvagnen. Han vandrar gatan upp och ner, tittar upp mot fönstren, ler mot bilarna. Alltid samma tre, fyra låtar… ”Du svarte zigenare” och så… ”Bésame mucho”. Hur mycket guldtandsromantikerpoäng ger det?
Här kan man höra massvis av versioner av denna klassiska fyrtiotalsschlager. Jimmy Dorsey, James Last och inte minst sällsynta ryska versioner, som med Gleb Romanov, eller Valery Kovtun, en dragspelsversion.
Förresten, apropå vådan av hejdlös romantisering, antingen av det framrusande moderna i all sin fräckhet (”den moderna skolflickan”) eller att fra…ternisera med den oförstörda vilden (”stallpojken, STALLPOJKEN!”), läs Ferdydurke, gör det nu, jag har nämnt den förr men gillar du Thomas Mann eller Hermann Hesse, men vill ha lite mer slapstick à la Sture Dahlström, så har du valet klart för hängmattan…
Andra bloggar om: litteratur
да, ребята, вы редкостная фашистня